Forskning om lokal spridning av solceller: vad kan kommuner göra?

Många svenska kommuner vill stödja ett ökat användande av solceller. Samtidigt är kommunens makt begränsad, då bidragssystem och regler för skatter och nätanslutning i regel sköts på nationell nivå. Det finns dock viktiga faktorer på lokal nivå som kommuner och andra lokala aktörer kan påverka till en låg kostnad, och på så sätt öka antalet solcellsinstallationer lokalt. I min forskning om spridning av solceller har jag sett flera sådana möjligheter.

En första lärdom är att lokala informationsseminarier faktiskt fungerar. Sådana seminarier uppfattas som mycket viktiga av solcellsägarna själva då de utvärderar vad som fick dem att installera en solcellsanläggning. Seminarierna kan både så ett första frö av intresse hos målgruppen (bara att se en annons för seminariet kan göra att man får upp ögonen för tekniken), samt tillhandahålla mer djuplodande information. Kommuner som vill stödja solceller bör se till att sådana seminarier anordnas lokalt.

Min forskning pekar även på lokala energibolag som en aktör med stor potential att öka antalet solcellsinstallationer. Många bolag har aktivt stöttat solceller genom att sprida information, marknadsföra solcellsanläggningar och köpa överkottsel, och sådana initiativ verkar vara mycket framgångsrika i att få fler att skaffa solceller. Kommuner som äger energibolag (vilket de ofta gör) kan kanske styra bolagen mot att åta sig sådana aktiviteter?

En annan lokal spridningsväg för information är privatpersoner som påverkar varandra i sina dagliga liv – så kallade peer effects. Sådana effekter har påvisats i en rad studier där man sett att en installation av solceller på en gata eller i ett postnummerområde ger en ökad sannolikhet för påföljande installationer bland grannarna. Detta kanske inte verkar som något kommunen kan styra, men faktum är många menar att lokala organisationer som vill stödja solceller kan dra stor nytta av sådana effekter genom att engagera solcellsägare – varför inte bjuda in dessa som talare på seminarierna, organisera hembesök där nyfikna kan komma och titta på en villaanläggning, eller bjuda in solcellsägarna att delta i samtalsgrupper med besökare på informationsseminarierna? Min egen forskning pekar på att bekräftelsen från en ”vanlig” solcellsägare att tekniken funkar som de ska utan oväntat krångel kan vara väl så viktig som expertråd.

Vad gäller regelverk spelar kommunens hantering av bygglov givetvis roll. Rekommendationerna blir här ganska enkla: se till att information kring bygglov för solceller är tydlig och lätt att hitta via kommunens hemsida, håll avgiften nere, minimera krångel och handläggningstider.

Till sist måste de s.k. solkartorna nämnas, vilka har skapats för och av flera svenska kommuner. Dessa visar potentialen för solelproduktion på takytor inom ett visst område, och är fritt tillgängliga på nätet. Jag känner dock ej till huruvida effekten av dessa kartor har utvärderats.

Alvar Palm – Doktorand i Industriell miljöekonomi, Lunds universitet

Läs de andra gästkrönikorna här!

Gästkrönika på Solelmässan.se