Solel eller elnät – eller bägge delar för att uppnå avbrottsfri elförsörjning

I Tanzania har uppskattningsvis 36 % av den knappt 50 miljoner stora befolkningen tillgång till elförsörjning. På landsbygden, där mellan 70 och 75 % av människorna är bosatta, är motsvarande siffra 11 %. Ambitionen är att 75 % av befolkningen skall ha tillgång till el år 2035. I vissa delar av Tanzania går utbyggnaden av elnätet i en rasande fart. Globala och lokala satsningar gör att vissa områden, där man för ett kort tag sedan inte trodde att elen skulle komma än på många år, har subventionerade program lanserats för att befolkningen skall kunna ansluta sig till ett allt mer expanderande nät.

Väldigt många byar och platser omfattas dock inte av detta elnät. Utbyggnaden är svår att förutse och kan för den presumtiva elnätskunden kännas nyckfull. Elnätet är eftertraktat bland många, och investeringar i solel kan kännas som ett begränsande alternativ om elnätet när som helst kan ”dyka upp”. Men, elnätet har sina brister. Dagliga elavbrott är inte ovanligt förekommande, men avbrottens frekvens och varaktighet varierar med plats och över årstiderna. Solel uppfattas ibland som ett säkrare alternativ.

Många organisationer, internatskolor, sjukhus och andra verksamheter använder solel och batterier i fristående små lokala elnät, micro-grids, för sin elförsörjning. Ibland i kombination med dieselgeneratorer. Solelen kan erbjuda avbrottsfri kraft, om systemet är anpassat efter den verksamhet som använder elen och om elsystemet används på det sätt som är avsett. Dock är mångtalet solelsystem i Tanzania långt ifrån avbrottsfria. I flertalet fall är systemen för små för att förse den verksamhet den är tänkt att försörja. Ibland är de undermåligt designade från början, och ibland har verksamheterna vuxit (vilket bör anses som positivt ur ett utvecklingsperspektiv). Allt som oftast innebär detta att batteriernas livslängd minskar drastiskt. Inte heller är det ovanligt att det saknas finansiella medel för att ersätta komponenter, till exempel batterier, då dessa nått slutet av sin livslängd.

Vi finner oss alltså i en situation där varken anslutning till elnätet eller att behålla/installera ett fristående solelsystem innebär avbrottsfri kraft. Dock har användaren inflytande över att styra avbrotten i ett solelsystem, vilket de saknar i användning av el från det nationella elnätet. Solelen innebär låga driftskostnader då systemet väl är på plats, men förutsätter avsättningar till komponenter som behöver bytas ut. Elnätet erbjuder flexibilitet vad gäller möjligheter till expansion, vilket solelsystemet i viss mån saknar. Solel och elnät i kombination kan dock erbjuda en kostnadseffektiv OCH säker elförsörjning om de kombineras med varandra och med batterier och eventuella dieselgeneratorer på ett genomtänkt vis.

Jag arbetar med forskning inom småskalig elförsörjning på Högskolan Dalarna. Främst handlar det om fristående PV-diesel hybrid system för institutioner såsom skolor, sjukhus och organisationer. Forskningsprojektet innefattar tekniska såväl som sociala frågeställningar och utspelar sig framför allt i Tanzania. Just nu håller jag på med en studie om nätkoppling av fristående micro-grids. Jag kikar på olika tekniska systemlösningars ekonomiska utfall och prestanda, kopplat till olika initiala förutsättningar såsom laststorlek, systemdesign innan nätkoppling och produktval. Jag är även ordförande för Ingenjörer utan gränser i Sverige. Ingenjörer utan gränser arbetar bland annat med småskaliga energilösningar för sjukhus, skolor och organisationer.

På Svenska Solelmässan den 25 november kommer jag berätta mer om min forskning och mina erfarenheter från Tanzania.

Caroline Bastholm, ordförande Ingenjörer utan Gränser

 

Läs de andra gästkrönikorna här!

Gästkrönika på Solelmässan.se